Juliarobling

Kategori: Tankar

Vad som är viktigt i livet

Under mitt 16 åriga liv har jag varit med om en hel del psykiskt. Jag jämför mig ofta med andra och tänker att mina problem inte är särskilt stora. "Att alla andra har det värre". Men jag tror ändå på att det är viktigt att man inte glömmer bort att värdesätta sina egna problem i förhållande till andras, även fast det såklart är viktigt att tänka på andra också. Att kunna sätta saker i perspektiv. 

Mitt 16 åriga jag har i alla fall under de senaste 4 åren gått igenom en ätstörning. Något jag är frisk (men inte friskförklarad) från sedan några månader tillbaka. I torsdags fick jag dock diagnosticerat att jag har en måttlig depression som brutit ut under hösten. Jag grät precis som jag gjort så mycket det senaste halvåret men ändå fanns tanken i bakhuvudet att jag inte kan vara sjuk. För ångesten fanns där och sa åt mig att jag måste vara en duktig, stark flicka. Duktiga flickor ler, skrattar och mår bra. Duktiga flickor är starka. Men det är inte sant. Det är okej att må dåligt. Att faktiskt skrika efter hjälp och att visa sig svag. Det ser jag snarare som att vara stark. Att våga släppa kontrollen och faktiskt acceptera att man behöver en extra hand för att resa sig ibland. 

Men allt jag har gått igenom har i alla fall fått mig att tänka efter. På något sätt gjort mig starkare. Varje dag får jag en ny tankeställare. Den här veckan har det främst varit vad jag egentligen har gjort för val den senaste tiden. Jag har alltid varit en aktiv, social tjej. Men det var något ätstörningen tog i från mig för två år sedan då jag började min behandling. Sporten jag älskade då jag tränade fotboll 6 gånger i veckan och den sociala biten då jag isolerade mig från mina vänner. Jag har kämpat mig tillbaka men att vara social är inte alltid så lätt för mig fortfarande. Det kommer inte alltid spontant då jag så länge har varit inne i mina egna lilla bubbla. Det framkallar en ångest då jag inte känner att jag har kontroll och inte vet vad som kommer att ske. Ibland kan också kännas som jag inte vet om hur man gör. Eftersom min värld har stått still under två års tid från den jag brukade vara medan alla andras har forstsatt.

De senaste veckorna har varit lite extra tuffa vilket har gjort att jag ännu en gång börjat isolera mig. Mycket genom träning då det varit något som dämpat min ångest. Men det har också gjort att jag glömt att prioritera det som faktiskt betyder något. Idag fick jag ett SMS av min bästa vän. Det stod "Kolla utanför din dörr". Jag går ut och möts av en påse. En påse med världens finaste brev och redan där fick jag tårar. Inte nog med det hade hon även köpt min favorit Nocco, en påse naturgodis (som hon vet att jag älskar) och en mysig tröja. På brevet stod även 5 låtar som brukar få henne att må bra. Jag satte på låtarna på högsta volym, satte på mig tröjan och insåg vilken dålig vän jag varit den senaste tiden. Det ska inte krävas att hon kommer med saker till mig för det, vilket fick mig att känna mig ännu sämre. Men det fick mig också att inse vilken fantastisk vän hon är. Hur lyckligt lottad och tacksam jag är som har henne. Hur många i min närhet jag faktiskt har som bryr sig. Jag har haft många vänner genom åren som gått men min vänskap med Jenny är något speciellt. Något som inte kommer varje dag, utan den är verkligen något att ta vara på. 

Psykisk ohälsa är inget att leka med. Men det är viktigt att komma ihåg att trots allt dåligt som tillförs så finns det alltid något i livet som är bra. Något att vara tacksam över. Ibland behöver man bara lite hjälp för att se det.  

 

Upp